Önskan - Okänd
Jag önskar dig inte guld mitt barn,
ej heller pengar och makt.
Jag önskar dig modet att vara dig själv,
och stå för vad du har sagt.
Jag önskar dig inte en stenfri väg,
men kraften att vägen gå.
Jag önskar dig kärlek i rikligt mått,
och vänner att lita på.
Äntligen kom Du - Okänd
Äntligen kom Du!
Ett tomrum i min famn
har blivit fyllt
Armar som längtat av kärlek
Omsluter Dej min egen (namnet)
Så kom du - Okänd
Så kom du till oss du älskade barn och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening, långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar, du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft, så underbart skapat allting.
Ditt liv ska vi följa och finnas för dig och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken, är vi din tryggade borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt, den gåva vi fått bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont, en lycka svår att förklara.
Är det du, allra käraste barn som kommit till sist ändå?
Om du kunde begripa vad jag längtat, men det kan du visst aldrig förstå.
Tänk att du skulle komma till sist, det vågar jag knappast tro.
Fast det var min enda beständiga dröm, som aldrig kom till ro.
Kom sätt dig hos mig lilla barn. Får jag krama dig sakta ett slag?
Jag vill känna att du är mig nära, jag vill höra dina andetag.
Tänk vad allting krångligt och konstigt med ens blivit lätt att förstå.
Hjärtans allra käraste barn, så väl att du kom ändå.
När Lyckeliten kom till världen - Okänd
När Lyckeliten kom till världen
Så tändes stjärnor en och en
De blinka "Lycka till på färden"
Som till en allra bästa vän
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg
Så kom Lyckeliten
Till ett av världens minsta land
Och fast han ej var stora biten
Så var han dock en liten man
Att han fått ögon blå förstod man
Och hår med doft av sommarvind
Han låg och skrek, men plötsligt log han
Och fick en grop i varje kind
Han har så starka, fasta händer
Och mjuk som sammet är hans kind
Hans säng är fylld av leksaksvänner
Där har han också skallran sin
Här finns det allt som han behöver
Det allra första år han har
Han saknar inget därutöver
Tills han det allra första steget tar
Till livets ära sker ett under
I varje land som var dag som går
I var och en av de sekunder
Som mänsklighetens klocka slår!
Men ingen vet och ingen känner
Den väg som ditt lilla barn ska gå
Vi tar ett ögonblick i sänder
Av ljusa dagar och av grå
Men Lyckeliten kom till världen
Och stjärnor tändes när han kom
Det bådar gott för framtidsfärden
Som vi har fått ett tecken om
Och sommarnatten var så stilla
Men både träd och blommor såg
De hördes viska om den lilla
Som i sin ljusa vagga låg
Mamma, min mamma se vad jag kan - Okänd
Mamma, min mamma se vad jag kan. Jag kan nu gå och jag hoppar lite grand, för mina vingar de bär mig vart än jag än vill.
Flyger dit där du är och följer ditt liv. Fast du inte ser mig så är jag alltid där någonstans runt om dig i universums stora sfär. För jag färdas över ängar, bärs upp av en vind, tittar till dig och flyger ner och ger en puss på din kind.
Jag samlar dina tårar och fyller på vår brunn, vars vatten blir till regn som landar på din mun och tränger in i din själ för att läka de sår som gör så ont av saknaden av att du inte får ha mig intill dig närhelst du än vill.
Ge mig all världens kramar, vad jag än vill och lite till. För du vill visa din kärlek ge mig allt så fint, men mamma, din kärlek känns från jorden o ända hit.
Jag säger stolt till de andra små änglar som är här: Titta - det är min mamma! och hon håller mig så kär!
Jag lyser utav stolhet som blir till stjärnans ljus som du ser om natten när det släckts i varje hus. För jag är den stjärna som lyser stark och klar. Jag är ljuset inom dig som alltid stannar kvar.
Lyckans minut - Erik Lindorm
Är det sant att jag håller
ett barn på min arm,
och ser mig själv i dess blick,
att fjädrarna gnistra
och jorden är varm
och himmelen utan en prick.
Vad är det för tid?
Vad är det för år?
Vem är jag?
Vad bär jag för namn?
Du skrattande knyte
med solblekt hår,
hur fick jag dig i min famn.
Jag lever, jag lever!
På jorden jag står.
Var har jag varit förut?
Jag väntade visst miljoner år
på denna enda minut.
Jag vill för en stund låna er ett av mina barn - Okänd
Jag vill för en stund låna er ett av mina barn, sade han.
Det kan vara för fem eller sju år eller tjugotvå eller tre.
Men vill ni tills jag kallar henne tillbaka, ta hand om henne åt mig?
Hon för med sig behag för att glädja er, och skulle hennes vistelse bli
kort så skall ni ha de vackra minnena av henne som tröst i er sorg.
Jag kan inte lova att hon skall stanna kvar eftersom alla från
jorden återvänder.
Men det finns lärdomar där nere jag vill att detta barn skall lära sig.
Jag har letat över vida världen i mitt sökande efter sanna lärare,
och ifrån det myller som trängs på livets smala väg
har jag utvalt er.
Vill ni då ge henne all er kärlek och inte tycka att mödan
är förgäves, inte heller hata mig när jag kommer och kallar
för att ta henne tillbaka igen.
Jag tyckte att jag hörde dem säga "Herre, ske din vilja,
för all den glädje ditt barn skall föra med sig
skall vi löpa sorgens risk."
Vi skall skydda henne med ömhet,
vi skall älska henne medan vi kan
och för evigt vara tacksamma för den lycka vi känt.
Men skulle änglarna kalla tillbaka henne
mycket tidigare än vi planerat, så skall vi
tappert möta den bittra sorg som kommer
och försöka förstå.
Jag födde dig raring, du kom ifrån mig - Okänd
Jag födde dig raring, du kom ifrån mig
Och hela mitt liv ska jag älska just dig
Din hy är så fjunig din kropp är så varm
Jag håller dig nära intill på min arm
Du somnar så nöjd och så trygg vid mitt bröst
Jag nynnar små visor till glädje
och tröst
Gyllene lockar och ögon så blå
Knubbiga armar och fingrar så små
Din hand i min hand, ditt gurglande skratt
För mig är du lyckan, en värdefull skatt
Du växer var dag, liten blir stor
Jag gläds åt din framgång, jag är ju din mor
Jag räddar för spöken som kommer om natten
Jag vänder din kudde och
hämtar dig vatten
Snart springer du lätt på smidiga ben
Och kroppen blir
knotig som förr var så len
Du pratar och skrattar och sjunger och gråter
Jag tröstar, förmanar och lyssnar, förlåter
Du frågar om livet och allt runtomkring
Jag svarar på allt och på ingenting
Du börjar i skolan med ryggsäck och allt
Och vantar och mössa ifall det blir kallt
Jag står där i fönstret och ser hur
du går Jag ler fast i ögonen skymtar en tår
Vart tog de vägen, de år som
försvann Vad stor du har blivit, vad mycket du kan
Snart blir du förälskad och kinderna glöder
Och sen blir du sviken och hjärtat det blöder
Jag tröstar och lyssnar och minns alltför väl
Hur sårbar man är i hjärta och själ
Snart flyttar du ut, strax lämnar du mig
Och livet går på, fast nu utan dig
Vi träffas ibland, du gör små besök
Du sitter som förr vid mitt bord i mitt kök
år nybakta bullar och dricker choklad
De minnena värmer, de gör mig så glad
Och nu har du gift dig, har egen familj
Och jag har små barnbarn som jag tittar till
Fast pannan den rynkas och håret blir grått
Så minns jag med glädje de åren som gått
Jag tackar för lånet - för stort och för smått
Du är den vackraste gåva jag fått!
Ett nyfött barn - Siv Andersson
Det är som ett mirakel
när ett barn har blivit fött
- ut kom en liten mänska
som ingen förut mött!
Ett spädbarn är så vackert
och dess doft helt underbar.
Och det är nåt visst med blicken
som är så sällsamt vis och klar.
Från den stund man tar emot det
blir inget mer detsamma.
För ett barn förändrar livet
för sin pappa och sin mamma...
Ett sånt hav av ömsint kärlek
som plötsligt växer fram
för detta lilla under
som ännu vägs i gram.
Du älskade barn - Jessica Marie Nilsson
Så kom du då till oss du älskade barn
och grep våra hjärtan med kraft.
Med ens fick allting mera mening,
långt mer än det någonsin haft.
Du ler så du strålar, din själ lyser klar,
du fångar all ömhet omkring.
Små fötter och fingrar, din hud och din doft,
så underbart skapat allting.
Ditt liv skall vi följa och finnas för dig
och dela din glädje och sorg.
När skuggorna hotar ditt solsken,
är vi din tryggande borg.
Idag vill vi visa för vänner och släkt,
den gåva vi fått att bevara;
Ett barn att få älska och skydda från ont,
en lycka för stor att förklara
Det gåtfulla folket - Beppe Wolgers
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är ett regn och en pöl.
Över den pölen går pojkarnas båtar ibland
och de glider så fint utan köl.
Där går en flicka, som samlar på stenar,
hon har en miljon.
Kungen av Träd sitter stilla bland grenar
i Trädkungens tron.
Där går en pojke som skrattar åt snö.
Där går en flicka som gjorde en ö,
av femton kuddar.
Där går en pojke och allting blir glass
som han snuddar.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en äng och en vind.
Där finner kanske en pojke ett nytt Samarkand
och far bort på en svängande grind.
Där går en flicka som sjunger om kottar.
Själv äger hon två.
Där vid ett plank står en pojke och klottrar
att jorden är blå.
Där går en pojke som blev indian.
Där, där går kungen av Skugga runt stan
och skuggar bovar.
Där fann en flicka en festlig grimas
som hon provar.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.
Barn är ett folk och de bor i ett främmande land,
detta land är en gård och ett skjul.
Där sker det farliga tågöverfallet ibland
vackra kvällar när månen är gul.
Där går en pojke och gissar på bilar,
själv vinner han jämt.
Fåglarnas sånger i olika stilar
blir magiska skämt.
Där blir en värdelös sak till en skatt.
Där, där blir sängar till fartyg en natt
och går till månen.
Där finns det riken som ingen av oss
tar ifrån dem.
Alla är barn och de tillhör det gåtfulla folket.
Kärlekens Barn - Belgara
Besök Belgara på Sockerdricka.nu
Jord, vatten, eld och luft
fantasi och förnuft
lever i din blick
som du av solen fick
Evighetens vishet leker
i dina ögon när du smeker
blommornas blad de fina
de kära vännerna dina
Jorden lever i din hand
i ett evigt band
den ger näring åt dina vänner
som du så nära känner
Dina vänners kärlek du väcker
när deras törst du varsamt släcker
du ser till att de ej får det svårt
när solen bränner för hårt
Så lekande lätt du dig svingar
på din frihets kraftfulla vingar
luftburen som en liten fjäder
trotsar du alla väder
Elden vaknar när din hand
väcker den ibland
dina ögon dansar i skratt
med lågorna tafatt
1 kommentar:
Mycket vackra dikter, du har klass på grejerna! KEEP GOING !!
Skicka en kommentar