Händerna domnar....

Karpaltunnelsyndrom

Nerver är känsliga för utifrån kommande ökat tryck. Efter en tid uppstår känselnedsättning i det område av huden som nerven försörjer. Alla har nog någon gång upplevt att en arm eller ett ben "somnat". Detta orsakas just av att någon nerv blivit klämd. När man ändrar ställning återkommer känseln.
Vid karpaltunnelsyndrom ligger en av handens huvudnerver (medianusnerven) klämd i den kanal på handledens insida där den löper tillsammans med fingrarnas böjsenor. Av orsak, som man oftast inte har någon förklaring till, kan det bli trångt i kanalen och nerven som är den mjukaste vävnaden kläms ihop. Patienten upplever detta som domning och pirrande eller stickande i tummen, pek-, lång- och halva ringfingret. Ibland är det bara något eller några av dessa fingrar som drabbas. Smärtor i handen kan också förekomma. Särskilt vanligt är att domningarna uppträder nattetid och kan väcka patienten, ibland flera gånger per natt. Oftast försvinner besvären efter att man skakat igång handen. Man bör söka läkare om symtomen är besvärande eller nattsömnen störd.

Behandling
Patienter med lindriga och periodiska symtom, som exempelvis vid graviditet, kan i första hand behandlas med en skena (ortos), som håller handleden rak nattetid. Många människor sover med handlederna kraftigt böjda, vilket orsakar ökat tryck på nerven.
Om besvären är påtagliga rekommenderas operation

Som gravid skall man alltid ta kontakt med sin barnmorska så man kan få remiss och få skenor till handlederna, risken att få bestående men efter graviditeten är allt för stor för att ignorera problement

Källa: Karpaltunnelsyndrom



Mina personliga erfarenheter

Jag har haft problem med CTS sedan jag var 16 år. Jag stod på väntlista att opereras när jag var 20 men bangade för jag vågade inte, problemen hade mer eller mindre försvunnit efter en viktnedgång på 30 kg så det kändes inte nödvändigt.

13 år senare blev jag gravid med min första son och fick i vecka 36 stora problem med CTS:en som gjorde att armarna var bortdomnade upp till armbågarna och värkte riktigt ordentligt. Normalt så domnar tumme, pekfinger och långfinger, så mina besvär var stora. Jag fick skenor till båda händerna som hjälpte otroligt mycket!

Efter graviditeten så fick jag nya problem, inte bara värk och domningar utan nu kändes det som elektriska stötar genom händerna när jag vispade, skar och gjorde andra cirklande rörelser med handlederna, värst var högerhanden.

Under min andra graviditet hade jag skenorna i vecka 8-12 men hade sedan inga som helst större problem! Kanske beror det på att jag den graviditeten bara gick upp 1 kg totalt, så trycket inte blev så stort. Några enstaka somningar och stickningar var allt.

Efter graviditeten återkom problemen! Så när sonen var 6 mån beställde jag tid på vårdcentralen och fick en koll. I böjprovet ska man uppvisa stickningar i händerna inom 30 sek-1 min om man har CTS (och om jag minns rätt), jag fick symtom efter 1-2 sek!
Jag fick remiss till ortopedkirurg och den månaden var lång att vänta!!
Väl hos ortopedkirurgen böjde han lite frågade ett par frågor och allt som allt tog det 5 min att få operationstid 2 veckor senare.

Jag valde att operera min sämsta hand först, högerhanden. Jag kom in på ortopeden och började med att tvätta handen upp till armbågen i 5 min.
Efter det så torkades armen med en steril handduk och jag fick gå in i operationsrummet, där lade man bedövningen genom 2 stick i den delen av handflatan som är precis innan det blir handlov. Bakre delen av "trampdynan" på handen eller vad man ska säga, det här var jobbigaste biten i första operationen, i andra operationen så hade jag emlat handen och det var mycket bättre!

Efter bedövningen tvättades handen omsorgsfullt med sprit och jag fick ta på mig rock och de satte på en manchett (ungefär som en blodtrycksmanchett) och sedan kramade läkaren och sköterskan handen och armen så blodet minskade och så pumpade de upp manchetten. Den skulle hålla det mesta blodet ute ur armen och detta gjorde att armen domnade lite.

De började operera och under andra operationen var detta den jobbigaste biten, det är ett särskilt ljud som uppstår "inne" i armen, ungefär som när man drar en gaffel mot ett köttben (jag ryser bara jag tänker på det). Sedan kunde man känna när de öppnade upp ligamentet, det kändes ungefär som om man hade gummiband som smätte lite i fingertopparna. Sedan var det bara att vänta på när de sydde ihop alltihop, lade tryckförband och sedan var det klart.

Allt som allt tog operationerna som längst 33 min från det jag kom in tills jag gick ut från ortopeden igen!

Under de första 1-2 dygnen ska man ha kvar det klumpiga tryckförbandet och man ska ha handen i högläge, man behöver inte ha handen i luften hela tiden utan jag lade den mot bröstets övre del (jag hade fingrarna vid nyckelbenen) och så hade jag den där. Allt för att minska svullnaden och blödningsrisken. Under första dygnen är panodil en bra sak, inte så att det gör extremt ont men det bultar och bränner lite.

När man tar av tryckförbandet ska det stora plåstret sitta kvar och så använder man samma skena som man använt under graviditeten (om man haft någon).

Under de första 2 veckorna är man ganska handikappad, man får inte lyfta eller bära tungt och t ex byta en blöja är omöjligt eftersom det gör ont att greppa runt blöjan, benen osv... Under första operationen var maken hemma under semester och andra operationen var min mamma hos oss, för ungarna skulle jag omöjligt kunna fixa själv.

Man ska redan samma dag som operationen börja med sjukgymnastik, efter opertionen så går man direkt till terapeut och går igenom rörelser och andra saker med operationen. Det är böjningar på fingrarna och t ex knyta handen som gäller. Lite skrämmande att göra dem först men gör man dem bara sakta och tar det försiktigt så kan man faktiskt tom knyta handen första dagen!

Efter 10-14 dagar tar man stygnen, jag har tagit dem hemma själv båda gångerna för jag tyckte det var onödigt att springa till distriktsköterskan för 5-7 stygn, självklart går man till distriktsköterskan om man inte har någon direkt sjukvårdsutbildning och inte vet hur stygn ska tas.

Efter stygnens tagning underlättades livet drastiskt! Nu kunde man bli blöt om handen - gick ju inte innan pga plåstret. En sådan sak som att tvätta håret kunde jag göra nu!! Innan hade jag fått duscha med maken eller be honom tvåla in mig och schamponera håret.
Nu behöver man bara skenan under den tiden man känner det nödvändigt, första operationen hade jag skenan i 5 veckor på dagtid, efter andra operationen tog det 2½ vecka.

Nu sitter jag här 4 mån efter första operationen och 1 mån efter andra operationen och har 2 händer som fungerar!!! Jag kan sticka utan att händerna somnar efter 5 min, jag kan laga mat utan att få elektriska stötar genom händerna, men framför allt.... jag sover mycket bättre!!!! Jag vaknar inte 2-4 ggr/natt med händer som sover eller av värk!! Ytterligare rapport, 2½ år efter operationerna, och jag är fortfarande lika nöjd! Jag har fått en liten störning när jag stickar men håller jag bara stickorna lite annorlunda så får jag inte "stötarna" men det är allt....

Jag ångrar inte en sekund att jag opererade händerna!