Missfall - sanning eller myt?

Oh, så jobbig denna oro är... Allt från "vart tog symtomen vägen?" till "BLOOOOD!!!!!!!!", då jag har fått mitt 4:e barn och gått igenom min 7:e graviditet så tror jag att jag har lyckats hitta svar på det mesta och, min favorit - statistik!

Symtom? Inga symtom? Symtomen försvinner!!
Med första barnet kom symtomen 8 dagar efter ägglossning = 22 dagar efter sista mensens första dag, jag blev kissenödig och gick 3-4 gånger oftare på toa. Samt molvärken, trodde hela tiden att mensen skulle komma, men trosan var vit som snö. I vecka 6 kom illamåendet och jag gick på postafén fram till veck 13. Efter det mådde jag bara illa när jag ätit dåligt, var trött osv.

Med andra barnet fick jg en nidblödning på dag 10 efter ägglossning = dag 25 efter sista mensens första dag, utöver det hade jag inga symtom. Illamåendet kom i vecka 7, var så kraftigt att prostafén inte hjälpte så jag fick Amosyt utskrivet (finns även t ex Lergigan) och jag försökte flera gånger sluta men kunde inte, i vecka 18 kunde jag sluta med tabletterna och mådde resterande illa mer eller mindre hela tiden! Jag kräktes 0-6 ggr/dag och jag kunde nästan inte äta lagad mat alls. Oftast blev det stekt kött och grönsaker till middag.

Med barn nummer 3 så blödde jag näsblod på dag 7 efter ägglossning och testade positivt dagen efter, jättetidigt! Jag blev illamående redan i vecka 4, alltså INNAN jag ens skulle haft mens, fick snabbt Amosyt utskrivet och de hjälpte bra, men en redan urtrött mamma blev ännu tröttare. I vecka 9 mer eller mindre försvann illamåendet! (enligt mina nått i alla fall) och i vecka 12 slutade jag med tabletterna och i vecka 13 fungerar jag mycket bra utan tabletter.

Barn nr 4 är ett "hoppsan", känns lite komiskt att man som 39-åring blir oplanerat gravid, särskilt som man har stenkoll på sin kropp. Jag kan säga att fast ägglossningstest visar kraftigt positivt och man har alla symtom på att ägglossning skett, inte kan vara säker på att kroppen en vecka senare kör en ägglossning till och dessutom en "tyst" sådan utan direkta symtom....
Den här graviditeten avslöjade sig genom att jag tyckte att mina flytningar luktade "gravid". Det låter kanske konstigt men jag reagerade när jag satt på toan. Jag köpte raskt ett test och vilka fina 2 streck jag fick, smått chockad gjorde jag ett test till - clearblues digitala - gravid! Ja jisses. Jag hade inga symtom länge i graviditeten förutom en otrolig trötthet! I vecka 7-8 behövde jag äta postafén under ca 1 veckas tid och sedan åt jag ett par gånger till när jag varit sjuk och inte kom igång med ätandet ordentligt. Den här graviditeten var jättelätt om man ser på illamåendet, däremot hade jag otrolig foglossning och ischias istället.

Symtomen är alltså individuella för alla kvinnor och även mellan de olika graviditeterna, man ska aldrig jämföra, då blir man bara nervös när inget stämmer. 70% av alla kvinnor får illamående osv, medan resterande 30% slipper illamående och andra symtom mer eller mindre, eller tom helt! Så bara för att man varken får illamående eller t ex molvärk, så betyder det inte att nåt är fel. T ex mina bröst växer aaaaaldrig, de håller sig på sin vanliga D-kupa och på sin höjd fyller de ut den lite mer, ont har jag sällan om jag inte t ex ligger på magen, så inte heller det är onormalt.
Symtomen är ingen konstant, de varierar friskt med ens allmäntillstånd, om man i övrigt mår bra, äter bra, har bra vätskebalans och är utvilad så kan symtomen vara som bortblåsta, för att slå till som en PMS-kossa när man har sovit dåligt eller dumt nog skjutit/hoppat över en måltid....

Molvärken är inte farlig, den ska finnas där, för de som får den, den kan vara jobbig ena dagen och försvinna nästa dag. Kan hålla i sig en vecka och vara borta i 2 veckor... allt är normalt och man ska inte bli orolig om den försvinner.... eller kommer tillbaka.

Illamående, kan komma tidigt, kan komma sent, kan plåga livet ur en eller bara finnas där lite irriterande i bakgrunden. Kräks man för mycket så kan kroppen börja förbränna sina muskler och man får då sk "ketoner" i urinen, det är detta bl a som kollas på inskrivningen och har man 3 nollor i urinet så är allt ok. Man kan dock kräkas väldigt mycket utan att få ketoner också, och det finns medicin så man slipper kräkas upp allt man äter. Om jag inte käkar medicin så hamnar jag till slut på sjukhus, det är ungefär som om jag har vinterkräksjuka i veckovis. Mår du väldigt dåligt, tveka inte att börja med att testa Postafén, de är receptfria på apoteket och skadar absolut inte bebis eller dig. Skulle de inte hjälpa så mycket så finns det starkare på recept, inte heller de är farliga för graviditeten, ta kontakt med din BM så får du hjälp till läkare.


Jag BLÖDER!!!!!!!!!!!
Det brukar sägas så här; Så länge man inte har ont är blödningen inte farlig... men det är sanning med modifikation... En ofostrig graviditet kan många gånger blöda utan att göra ont och det kan ta några dagar innan själva missfallet kommer igång. Jag har aldrig fått någon stor blödning (vid ofostrig graviditet) utan har endast fått rosa flytningsliknande blödningar. Sedan vid VUL har man konstaterat en tom fostersäck.

70% av alla graviditeter blöder, företrädesvis i början av graviditeten, och många blöder runt de veckorna de egentligen skulle ha haft mens, så har jag gjort 2 gånger. Vecka 5 och vecka 9 har jag haft bruna blödningar och allt har varit ok, andra gången brydde jag mig inte om att åka och kolla ens...

Börjar du blöda och är i vecka 6-7 eller mer så kan man enkelt med ett vaginalt ultraljud konstatera om det är tomt eller finns ett tickande hjärta... i veckorna 4-6 kan det vara svårt att se en graviditet på vaginalt ultraljud...

Många fler än vad man tror behåller en mensliknande blödning under graviditeten och blöder som vanlig mens, mer eller mindre... under de perioder som egentligen skulle ha mens....

Vad en ofostrig graviditet är
i veckorna 5-6 sker en stor sak i fostrets utveckling, jag kan inte exakt säga vad men jag har på t ex Discovery sett att det är i den här tiden som könsgenen kickar igång, förutom att hjärtat ska börja slå. I den här stora utvecklingen så kan det gå fel och fostret - eller rättare sagt embryot, dör. Det är vanligare än man tror att kroppen missar detta och kroppen fortsätter med sin graviditet, fast med tom hinnsäck och moderkaksanlaget kvar...

Man kan gå flera veckor med "tom" mage och tro att man är gravid. Framåt vecka 9 och uppåt är det vanligast att man börjar blöda eller på annat sätt misstänker att det inte är som det ska i magen. Många förlorar alla sina graviditetssymtom, och andra hinner aldrig få några.
Att råka ut för en ofostrig graviditet är både chockerande och skrämmande, när jag råkade ut för det första gången så visste jag inte att man kunde få ett sådant missfall. Missfall för mig var blod, smärta och sedan var det över... inte att man skulle gå runt och bli LURAD i fem veckor, som jag blev.
Andra gången så kom den där rosa flytningen i vecka 5 igen och jag började då ana vad som var på gång. Jag fick inga graviditetssymtom och sedan var jag säker, alla runt omkring sa att jag inbillade mig, men i vecka 10 så fick jag en blödning igen och vi kollade - tomt....

Kan jag få missfall om jag...
Bär tungt?!
Mest osannolikt, får du missfall så skulle du nog garanterat få missfall förr eller senare i alla fall... Man kan ha sådant missfall som en ofostrig graviditet (man har inget foster men graviditeten fortsätter ändå) och en sådant missfall kommer blöda ut förr eller senare i alla fall, så man skyndar bara på det lite = Du hade fått missfall i vilket fall som helst.
När man bär tungt så är det mamman som tar stryk, bebis ligger därinne i magen och päser medan det är mamman som får ont av foglossning, ligamenten eller ont i ryggen, när hon bär. Med min mellanson bar jag fodersäckar på 30 kg styck tills jag fick ont i ryggen, då var jag i vecka 30+

Ger mig iväg och åker skidor?
Samma sak som ovan, så länge du tar det lugnt och lyssnar på kroppen så är det ingen fara...

Är det farligt att cykla i slutet på graviditeten?
Vissa tjejer får höra att cykelsadeln trycker på huvudet på barnet när man cyklar i slutet på graviditeten, så är inte fallet... om du inte är väldigt slapp och glider ner över sadeln så att den trycker på livmoderhalsen, men ärligt talat så har jag aldrig cykelsadeln på den platsen iaf....

Kommer mer allt eftersom jag kommer på eller får inspiration...