Vaginalt efter snitt

Man läser ofta om tjejer som undrar hur lång tid det måste gå från deras snitt tills de får bli gravida igen och om de måste välja snitt igen eller om de får föda vaginalt…

Det roliga är att se hur många som skriver ordet får… som om MVC vore någon laginstans som bestämmer när man får bli gravid och hur man ska föda.

Jag har själv gått igenom det där och mina erfarenheter är så här:

När största sonen var 6 mån gammal så blev jag gravid på nytt, vi hade tänkt ha lite startsträcka eftersom Ludvig tog 11 mån på sig att bli till, nu gick det fortare än vad vi trodde så efter bara 2 månader var jag gravid.

Själklart blev jag orolig och ringde och pratade med min barnmorska och hon lugnade mig och sade att det var inga som helst problem att bli gravid efter 6 mån.

Nu blev det ingen inskrivning då jag fick missfall i vecka 10. Det gick ett bra tag innan kroppen kommit i ordning och 5 mån efter första pluset så var jag gravid igen. Den här gången tog det också bara 2 försök att bli gravid.

Oron för livmoderruptur var stor under denna graviditeten, men det enda som var lite otrevligt ibland var de sammanväxtningar som skett vid snittet, vilket sker vid alla operationer i kroppen. Det kunde smärta och dra lite men inte så där jätteont utan bara lite otrevligt.

Jag födde Ian vaginalt, visserligen tog förlossningen 113 timmar från första pinvärken tills han var ute, men själva förlossningen tog normala 22 timmar. Att det blev så utdraget beror på att jag hade pinvärkar i 4 dygn innan jag fick sovdos och efter det kom den riktiga förlossningen igång. Eftersom det tog så lång tid så blev det värksvaghet och även sekundär värksvaghet på det hela. Förlossningen slutade med tångdragning under tidspress, men det slutade lyckligt och om Ians förlossning kan du läsa här.

När Ian var 13 månader så blev jag gravid igen, var inställd på åter ett missfall men inskrivningen kom och visade en livskraftig Alfred där inne i magen och hela graviditeten gick förvånandsvärt lätt, ungefär som förlossningen… fast jag vet inte om jag vill kalla en 3 timmar lång värk för lätt… Vi kom in till förlossningen kl 22.30, och 01.22 är han född, under de 3 timmarna öppnade jag mig 6 cm och normalt är ½-1 cm i timmen, jag gjorde drygt 2 cm i timmen. Detta snabba skede gjorde att jag hade 3x10 min vila ungefär, under hela förlossningen… Men jag är imponerad över min livmoder!

Jag trodde att den, pga snittet, var försvagad och att den kanske inte skulle orka en snabbare förlossning än med Ian, men jösses vad den kunde jobba! När vi åkte in hade jag haft pinvärkar mellan kl 3 på natten och 13 på middagen, sedan sov jag 2 timmar och det mesta stannade av. Framåt 20-tiden på kvällen fick jag två ordentliga värkar och när vi åkte in strax efter 21.30 så hade jag haft 2 värkar med 40 min emellan, jag ville bara in och kolla och tog med väskan för säkerhets skull… jag var säker på att jag skulle få åka hem igen, men inte då….

Så trots att första barnet är fött med snitt så betyder det inte på något sätt att man måste föda resten med snitt också.